Virrvarr.

Jag la mig en stund på golvet och stirrade upp i min kristallkrona. Ur stereon strömmade musik och tankarna fladdrade iväg och gjorde liksom en musikvideo av ljuset och kristallerna. Runt, runt, virvlade världen omkring mig och när det var dags att sätta mig upp var jag nästintill snurrig.

Jag gillar att ligga på golv. Att sitta på golv. Golv, helt enkelt. Har alltid gjort. Kommer nog fortsätta med det också.

"Stop the world, I want to gett off!", är det en gammal musikal.Tror jag. Meningen har hursomhelst letat sig in i mitt huvud och hoppar nu runt där bäst den vill. Det känns lite som att jag befinner mig just i en musikal. Känslor hit och dit, ytterligheter i alla dess former, önskan om att vilja vara kvar och erövra världen, en lika stark önskan om någon sorts Törnrosasömn...

Livet är stundtals svårt att greppa, svårt att förstå. Det kommer virvlar som gör att man känner att man lever, andra dagar passerar nästan obemärkta förbi. Livet. Det är bra märkligt ändå.
Jag kommer på mig själv med att imponeras av mänskligheten och vad den är kapabel till. Och inte.

Kristallkronan kom på plats tack vare en generös och hjälpsam pappa och en lång vän med el-skills för lite drygt ett år sedan nu. Sen kom hösten. Och ett nytt liv. Nu en ny höst. Samma lampor lyser än.

Jag tänker för mycket. Och känner för mycket. Det är ju tur att jag är musiker.