Brustna hjärtan

Varför blir man ledsen över de dåliga killarna också?, frågade en god vän till mig idag.

Ja varför blir man det? Trots att man vet att det inte är värt allt besvär, att han gör mer ont än gott, att han framkallar fler tårar än skratt. Trots att han behandlar dig sämre än du förtjänar. Trots att han gång på gång sårat dig på något sätt, inte funnits där när du behövt honom. Trots det så sörjer man, trots det så gör det ont. Det kan göra så in i helvete ont, till och med. Ja, vad ska det vara bra för, egentligen??

Kanske är det för att man så gärna minns allt det goda. En överlevnadsinstinkt antar jag (och en bra sådan), men nog kan det få hjärtat att värka... För man minns hur bra saker kändes. Man minns hur varm hans famn var, allt han sagt och gjort som fått dig att må bra, att han varit din och gjort dig lycklig om så bara för en liten stund...

Jag hade tyvärr inget bra svar att ge. Mer än att vi aldrig ska nöja oss med mindre än vi förtjänar! Har vi mycket kärlek att ge, då ska vi banne mig ha det tillbaka också!!

Girl power.

Och kärlek.

// Hydonk :)