Möööp.

Bak och fram och hit och dit, upp och ner och så en svängom till...
Jag är vaken och jag drömmer. Jag drömmer när jag sover och jag drömmer bort dagar. Samtidigt är jag så vettig och realistisk att jag nästan blir trött på mig själv. Jag längtar och saknar, jag hungrar och tappar aptiten helt.
På samma plats. Tillbaka till ruta ett. Precis allting och inget har hänt på samma gång...
Förvirrad och med en spänningshuvudvärk som aldrig tycks vilja släppa. Jag här och inte. Drömde jag? Vad hände? Vad händer?
Som sagt förut; den som sa "Det ska kännas att man lever" borde få sig ett hugg i huvet. Jag pallar inte känna mer nu. Men livet, det ska ju levas..!
Hoppla. Och hej. Hallå. Och god natt.