Jag är tillbaka på Kallbadhuset. Tillbaka i denna vackra oas, där den charmiga byggnaden håller den inte helt varma vinden borta och där det finns ett välgörande lugn och en hel del nakna kroppar.
Nakenhet. Jag minns knappt när jag solade eller badade naken senast, innan jag först hamnade här. Första besöket hade en gnutta försiktighet, men lika fort som jag fick slänga mig i havet efter bastun, lika fort försvann den känslan. Allt här känns bara så härligt och naturligt. Nakenhet. Det är bara naket. Som vanligt fast utan kläder. Och så befriande på många sätt. Så befriande att se alla dessa kvinnokroppar. För alla ÄR vi olika (det är faktiskt sant som det är sagt!) och nog är kvinnor vackra. Får god lust att skicka hit hela världen. Visa att allting är okej. Att alla är vackra. Visa världen hur sjuka dagens ideal är. Visa att det är såhär det är och borde vara.
Så som jag en gång kom till världen ligger jag nu och läser vackra ord av Linda Olsson. Enda skillnaden är nog att jag har en större handduk nu. ;)
Vackert, är ordet.
På så många sätt.
Kommentarer
Skicka en kommentar