Jag stirrar på en halvtom bokhylla.
Den gapar. Den som var så välfylld och estetiskt fullbordad nyss...
Nu ekar det i de tomma, lätt dammiga hyllplanen.
Hålen efter böckerna bara stirrar på mig, stirrar frågande tills jag blir helt obekväm där jag sitter i en gungstol som inte längre är min.
Vad ska jag fylla dem med?
Vad ska jag fylla mig med?
Inte längre min... Jag smakar på orden. De smakar skit. Kanske skitigast.
Gumman, jag hör hur olycklig du är och önskar att jag kunde få dig att känna dig lite gladare på nåt sätt... ❤️
SvaraRaderaTack för omtanken fina rara du! Hoppas att du o familjen mår bra! Varm kram!
SvaraRaderaÄlskade apungen min - jag har läst din blogg för första gången på länge och blir så berörd att tårarna bara rinner.
SvaraRaderaGlöm aldrig att du är en stark och underbar ung kvinna med hela livet framför dig. Dagarna kommer att bli ljusare invärtes för dig även om det utomhus nu går mot mörkare tider. Hoppas att ljuset kommer snart hos dig. Sluta aldrig att tro på dig själv - du är bra och fantakstiskt duktig med allt du företar dig.
Du vet var jag/vi finns och kommer alltid att finnas där för dig.
Älskar dig mest av allt - <3
Mamma