Trevligt?!

Det är en klurig balansgång. En del av mig vill fokusera på musiken och fly in i den och allt vad distraktion den kan ge. En annan del behöver landa helt allena. Lägga pusslet som heter Johanna (och inte då musikern Johanna) på plats. Få ordning på tillvaro och lägenhet.

Tiden går och antingen gör den det för fort eller för långsamt. Aldrig lagom, tycks det.

Kanske för att lagom är ett töntigt, mjäkigt svenskt ord. Ett "trevligt" ord, liksom.

Trevligt.

Min mormor fetedissade det ordet för en tid sedan, och efter det kan jag liksom inte använda det ordentligt. Eller är det kanske högst ordentligt jag nu använder det? Hur som helst menade hon på att folk missbrukar ordet "trevligt".

- Det är det man säger när man inte har nåt bättre att säga, skrockade hon.

Det ligger något i det.

Just nu är mitt liv lagom trevligt.