Stenbockspower!!!

Wow. De senaste veckorna har varit underbara. Jag kan nog ärligt säga det. Inte rakt igenom, inte varje dag, men det har liksom funnit ett konstant härligt skimmer i tillvaron... Hade jag målat en tavla av känslorna hade fägerna varit i pastell och motiven hade innehållit både snirkliga former, fjärilar och hyfsat mycket abstrakt. Men ljus. Ljus. De senaste veckorna har varit ljusa. Jag har fortsatt att le och ni anar inte hur UNDERBART det var att åter känna och få sina flippade utspel som en gång gav mig smeknamnet Sprallan! Wow. Sakta men säkert håller jag på att lagas, inser jag... Jag är stark. Och jag överlever.
  För bara några månader sedan kändes det som att det inte fanns någonting att leva för. Jag kom inte ur sängen på timmar och trodde seriöst att jag skulle självdö om det fick fortgå. Men jag kom upp ur sängen. Och jag dog inte!
Veckorna på Operan har gett mig så mycket, på så många olika sätt och plan. Jag kan inte vara nog tacksam.

Sedan livet kraschade i augusti har jag lite då och då kommit i mer och mer kontakt med astrologi. Jag var ganska så intresserad av det som tonåring (då för övrigt allt annorlunda och obeskrivligt fascinerade mig), men med handen på hjärtat har jag tyckt att det varit lite väl flummigt sedan dess...
Men så har flera fina personer fått mig att fundera på det där med stjärntecken. Och. Det. Är. Så. Intressant!
  Ju mer jag läser, desto mer förundras jag. Hur är det möjligt att så mycket kan stämma?! Det är verkligen fascinerande. Och det tycks hjälpa mig. Jag förstår lite mer, kan sätta ord på lite mer, få klarhet i lite mer, finna tröst i lite mer, peppas och motiveras lite mer...

Jag är Stenbock. Jag är så jäkla mycket Stenbock. "Om än ovanligt glittrig!"