Det är julafton och en ganska så märklig sådan. Det är inte många julaftnar jag i mitt vuxna liv har varit singel, för det första. Två om man ska vara precis, denna inkluderad. Men inte bara jag, utan även mina föräldrar, har separerat. Så ja, detta är en märklig julafton. Men ändå mysig.
Här finns ingen snö, utan det regnar med jämna mellanrum tunga trötta regndroppar på den otroligt gröna gräsmattan. Men det är ändå mysigt.
I höstas kändes det som att jag aldrig någonsin ville fira jul igen, och visst någon speciell julkänsla har inte infunnit sig i år. Men det är liksom ändå mysigt.
Det är mysigt att vara hemhemma, mysigt att äta mjukt vörtbröd med farmors fantastiska leverpastej, mysigt att vara i huset och vara ledig, mysigt att träffa föräldrarna och snart även mer släkt och vänner.
Ja, det är mycket som är märkligt. Men så länge saker är mysiga, ja då vill det nog bli bra ändå.
Här finns ingen snö, utan det regnar med jämna mellanrum tunga trötta regndroppar på den otroligt gröna gräsmattan. Men det är ändå mysigt.
I höstas kändes det som att jag aldrig någonsin ville fira jul igen, och visst någon speciell julkänsla har inte infunnit sig i år. Men det är liksom ändå mysigt.
Det är mysigt att vara hemhemma, mysigt att äta mjukt vörtbröd med farmors fantastiska leverpastej, mysigt att vara i huset och vara ledig, mysigt att träffa föräldrarna och snart även mer släkt och vänner.
Ja, det är mycket som är märkligt. Men så länge saker är mysiga, ja då vill det nog bli bra ändå.
Kommentarer
Skicka en kommentar