Ändå lite pepp på julen bjöd jag in till Glögghygge (det går av stapeln imorgon). Så nu står jag här med rödrandigt förkläde och känner doften av nybakat sprida sig genom lägenheten.
När jag stod där och knådade slogs jag av tanken "Vilken bra mamma jag skulle bli va". Tokigt men sant. I all fall under julen, haha! Jag som (i vanliga fall) ääälskar julen och att baka och stöka, pynta och pyssla... Mmm. Tänk att ha sällskap av en kärleksfull man och små knoddar som springer omkring och vill hjälpa till (det borde kanske stå inom citationstecken?) trots totala sockerchockar och med mjöl precis överallt... Ja, nog är det en mysig tanke. Men långt borta...
Tilläggas kan då också att det även är extremt skittragiskt att julstöka ensam. Visserligen kommer en hel hög fina människor hit imorgon, men det hjälpte liksom inte att tänka på det, när tomheten sköljde över mig likt ett kallbad.
Kanske blev det extra tydligt för att förra årets julbak var Mitt Livs Bästa. (Det kan ha något att göra med drycken kallad GT...).
Kanske blev det extra tomt för att jag idag av olika anledningar pratat med alla mitt ex's familjemedlemmar...
Jepp. Så är det nog.
De är fina och de är saknade.
Är djupt tacksam över att relationerna består.
Men jo, visst blir det lite tomt när det doftar jul, men det inte finns några bredvid att kasta deg på...
Kommentarer
Skicka en kommentar