Time to wrap it up.

Tjugohundrafjorton börjar lida mot sitt slut. Årsskiften är alltid lite väl laddade, tycker jag. Höga förväntningar på festligheter i kombination med lätt ångest över vad som varit eller inte varit under det gångna året.

2014 var både himmel och helvete för mig.
Jag var både den lyckligaste och olyckligaste flickan i världen.
Jag var på toppen av berget, fylld av lycka och känslan av att faktiskt ha allting jag någonsin drömt om.
Och så var jag i den absoluta avgrunden, där jag verkligen inte ville leva längre.
Men 2014 var så himla mycket mer. 2014 är så himla mycket mer.

Jag kommer helt klart att minnas 2014.
Tjugohundrafjorton.

2014 är i min väderleksrapport en enda stor och härlig sol! För bortsett från den senaste tidens grådassighet så har det varit ett otroligt år! Jag började sola och bada utan bastu redan i mars och sommaren var fullkomligt magisk. Ja, wow, vad jag älskade sommaren.
Sommar... Mmm! Ja, den var magisk på många sätt. Och att leva turnéliv var en del utav det. Jag slog alla personliga rekord. Omringad av fantastiska kollegor/vänner. Superwoman. Jag skaffade företag och en riktigt snygg solbränna.
Vintern och våren minns jag som trygg. Pusslet var på plats och livet rullade liksom på.
Hösten minns jag knappt.
Men liksom sommaren gjorde avtryck, gjorde november likadant. Den uttalade sunkmånaden numero 1 vände vraket Hyddan på rätt köl igen. Att jobba var nog det bästa som kunde hända mig. Ett fantastiskt roligt gig, i ett fantastiskt hus, omringad av fantastiska människor... Där och då började jag le igen (se äldre inlägg). Där och då började jag leva igen.

Två dagar återstår.
Sen väntar ett helt nytt år, minsann...