Okej henne häringa ska ni lyssna på: Angélique Kidjo

Helt plötsligt fylldes mitt kök med folk och snacks från världens alla hörn... Jag hade varit iväg och gigat och slog mig ner på en stol med en nöjd suck och smälte in i samtalet. Det var lördag, jag var glad och törstig och dessutom väldigt nyfiken på om drinken jag komponerat föregående natt verkligen var sådär god som jag mindes? Så jag blandade och jag bjöd. Och nog var den god alltid. Ingefära som pricken över i.
T (tidigare nämnda Mannen) anslöt och vi satt där en stund innan vi gav oss ut i festivalkvällen...

Festivaaal! Malmöfestivalen.

Allra mest var vi hungriga. Några myror i vardera ben hade också bidragit till idén om att röra sig runt i stan. Haha, det tog inte många meter innan vi började leta bakgator för att slippa all trängsel... Så där gick vi med varsin Loka i handen och kände oss allmänt malplacerade. Drömde oss bort till öde öar och annat gemytligt. Men! Sen gavs det stjärnglans till lördagskvällen i form av fugde med smak av RomRussin (ja, ni hör ju hur gammal jag är...) och framför allt: en hejdundrande konsert med afrikanska Angélique Kidjo. Vilken kvinna! Wow! Och vilket band!! Åh, så mysigt att stå där omsluten av hans 190 centimeter och bara njuta. Jag log brett och insåg att utvecklingen sedan förra årets besök vid samma scen hade ökat med ungefär 123024603460105032060246 % ren lycka! :D

Sedan somnade vi.