Någon målar Monte-Carlo i pastell ikväll.
(Bilden gör inte verkligheten rättvisa, men jag kan gå i god för att här är helt sagolikt vackert!)
Det är onsdag kväll och bilden ovan är tagen alldeles nyss från min kära morfars balkong. Här sitter jag och mår oförskämt bra. Wow. (Inte att jämföra med när jag var här för ett år sedan och faktiskt inte kunde le - gjorde ett tragiskt och oförglömligt försök i hisspegeln...).
I kroppen idag finns timmar med promenader, timmar vid havet, en helt vansinnigt svettig joggingtur (kuperingsskillnaden Malmö-Monaco är ju hyfsat ENORM) och nu även en helt silkeslen och ljuvlig glass... Mmm!
Smaken på glassen kan närmast beskrivas som vuxen, men det kan ju passa: Tidigare har jag alltid varit Madmoiselle, men inte nu längre tydligen. Nu är det Madame hit och Madame hit... Inte så märkligt, om man tänker efter. Men vem orkar det, när man har semester?! ;)
Monaco. Jag tycker verkligen om det här. Säga vad man vill om mycket, men här har jag tillbringat sommar efter sommar och minnena är så ljusa och roliga, så annorlunda och fyllda av all sorts värme.
Jag blickar ut över lilleputtpluttpyttelandet och känner en enorm tacksamhet över allt jag har fått uppleva här. <3
Kommentarer
Skicka en kommentar