Malmö har ljumma vindar och fylls med jämna mellanrum av biltutor, vars förare skjutsar nybakade studenter. Jag sitter ihopkrupen i mitt fönster och gnager på en överbliven majskolv.
Jag njuter av en stunds ensamhet. Den är ganska så sällsynt för tillfället. Men just ikväll är jag redan färdigjobbad och rumskompisen är och tränar kampsport medan mannen spelar säsongens sista föreställning.
Egentid...
Jag har ett väldigt behov av att vara ensam, men å andra sidan stillas behovet ganska så fort. En kväll som denna är ljuvlig och väldigt läglig. Jag är inte ledig så många dagar i juni (en, för att vara exakt), så jag passar på att andas i de luckor som finns. Det går bra. Jag har planerat väl och jag har ovanligt mycket självdisciplin kvar med tanke på mängden sol ute.
Imorgon undervisar jag terminens sista dag och innan idag sa jag adjö till första halvan av kidsen. Fullpackad deluxe hasade jag mig till tåget, fullkomligt maxad med noter, choklad och teckningar (ojdå, jag skulle visst tömma skåpet också, insåg jag väl på plats - och utan saker att bära i).
Om två veckor och två dagar hämtar vi nyckeln till vår nya lägenhet. Pirret i magen är konstant.
Igår drack jag och rumskompisen drinkar för att fira att vi bott tillsammans i exakt ett år. Hon åker till Paris imorgon igen för att lämna ytterligare grejer. Hon är redan på väg bort. Det känns så rätt och sorgligt på samma gång. Jag kommer ha fler ensamma stunder till hösten. Och jag undrar lite hur det kommer att bli...
Nej men om jag skulle ta och hoppa in i duschen? Sprang en runda innan. Det var tungt... Det var tungt men jag gjorde det och nu känns det bra. Dock stannade hjärnan och orken av så allt jag fick med mig från kylskåpet var den där kalla majskolven...
Japp. Så får det bli. En dusch, nåt mer att äta, och sen fortsätta att packa ner lägenheten...
Pirr!!
Jag njuter av en stunds ensamhet. Den är ganska så sällsynt för tillfället. Men just ikväll är jag redan färdigjobbad och rumskompisen är och tränar kampsport medan mannen spelar säsongens sista föreställning.
Egentid...
Jag har ett väldigt behov av att vara ensam, men å andra sidan stillas behovet ganska så fort. En kväll som denna är ljuvlig och väldigt läglig. Jag är inte ledig så många dagar i juni (en, för att vara exakt), så jag passar på att andas i de luckor som finns. Det går bra. Jag har planerat väl och jag har ovanligt mycket självdisciplin kvar med tanke på mängden sol ute.
Imorgon undervisar jag terminens sista dag och innan idag sa jag adjö till första halvan av kidsen. Fullpackad deluxe hasade jag mig till tåget, fullkomligt maxad med noter, choklad och teckningar (ojdå, jag skulle visst tömma skåpet också, insåg jag väl på plats - och utan saker att bära i).
Om två veckor och två dagar hämtar vi nyckeln till vår nya lägenhet. Pirret i magen är konstant.
Igår drack jag och rumskompisen drinkar för att fira att vi bott tillsammans i exakt ett år. Hon åker till Paris imorgon igen för att lämna ytterligare grejer. Hon är redan på väg bort. Det känns så rätt och sorgligt på samma gång. Jag kommer ha fler ensamma stunder till hösten. Och jag undrar lite hur det kommer att bli...
Nej men om jag skulle ta och hoppa in i duschen? Sprang en runda innan. Det var tungt... Det var tungt men jag gjorde det och nu känns det bra. Dock stannade hjärnan och orken av så allt jag fick med mig från kylskåpet var den där kalla majskolven...
Japp. Så får det bli. En dusch, nåt mer att äta, och sen fortsätta att packa ner lägenheten...
Pirr!!
Kommentarer
Skicka en kommentar